Tidigare i kväll hörde jag nån som skrek högt och länge, så jag trodde någon var skadad och kanske behövde hjälp. Jag for upp och kollade ut genom fönstret men såg inget. Sen gick jag ut på trappan och kollade. Det visade sig vara ett tonårsgäng där två killar gapade på varandra, och den ene - som skrek högst - gick därifrån. Bra att allt var okej, men när man hör såna skrik är det lätt att tro att det hänt något.

I måndags var det två stycken utanför ena Ica som gapade lika högt. Men dom var 45+ så det var rätt omoget för den åldern tycker jag. Dom gick därifrån efter en stund.

På tal om oväsen så är väl järnvägen snart klar verkar det som. Det är inte mycket dom arbetat där nu, och det bullrar mest på avstund nu om det pågår på nätterna. Då har det varit så pass kort stund och så pass långt borta så det inte stör. men jag ska inte ropa hej för tidigt i fall det blir mer. Hela arbetet beräknas vara klart i oktober, och i morgon är det 1a oktober...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Pga all reklam och begränsat antal bilder utan extra kostnad på bloggplatsen så byter jag blogg. Den här bloggen kommer att finnas kvar ett tag till, men då får ni skriva http://www.vildkatten.bloggplatsen.se för att komma hit. Den nya bloggen kommer...

i dag har jag verkligen fått en stor överraskning! Vi skulle ha möte på jobbet: jag, min handläggare på Activa, och arbetsledaren på samhall. Men i går ringde Activa och sa att det kommer med två personer till på mötet: en från AF, och en som håller ...

I dag ringde onkologen - igen, för dom ringde i går med. Dom hade avstämning hur jag mår, och det har ju minst sagt varit upp och ner pga alla biverkningar. Vi bestämde att jag ska ha tre veckors uppehåll från cellgiftet i stället för två, så att jag...

Jag har inte orkat blogga. Känner av massa biverkningar av cellgiftet. Det är fruktansvärt jobbigt, för jag mår alltså sämre av medicinen än av cancern. Vilket lett till sjukfrånvaro från jobbet. Ännu jobbigare dels då jag faktiskt vill jobba, och de...

Jag har i bland lust att rymma från allt skit jag måste stå ut med. Cancer, cellgift, biverkningar - you name it. Men vad gör jag? Biter i hop. Eländet försvinner inte, men vissa dagar känns hopplösa.    En bra sak är iaf att i dag fick jag äntli...