Det händer en del tråkiga saker i bland. Saker man inte kan påverka. Tyvärr känns dom sakerna ännu värre när inblandade personer (eller personen/personerna det handlar om i fall det inte är en själv) far med lögner. Värre ändå är det när man kollar läget och visar att man finns som stöd, men den andra personen låtsas som det regnar och allt är bra. Fast det är en lögn.

Jag gillar aldrig lögner, men när det kommer från en närstående man trodde man kunde lita på - och som jag trodde förtroendet var ömsesidigt hos - så gör det jävligt ont. Men visst, ljug och låtsas som allt är bra. Gör det. Kom sen inte till mig och försök prata ut en annan gång när du sumpade chansen nu och dessutom ljög för mig. Jag brukar ha tålamod för mina nära och kära, men vissa gånger undrar jag verkligen om alla har gjort sig förtjänta av det....