I onsdags fyllde jag 40, så nu är man ett år äldre. Inte för att det känns någon större förändring så där - poff. Nej då, det mesta är sig likt.

I dag fyller Fredrik, brorsan 35 år. Bilden är lite gammal, på den är hans dotter Amanda ca 9 månader. Hon är 4 år nu. Det är bara att konstatera att tiden går fort när lillebror blir 35 i dag och jag 40 i morgon.

Våren håller tydligen i sig, så i dag har jag och attic tagit upp utemöblerna och grillen från källaren.

När jag var ute runt 21.30 och tog in stolsdynorna - saker kan ju försvinna - prasslade det i en lövhög vid källarfönstret. En igelkotte kom traskande och cirklade runt lite. Sen dök han rakt in i lövhögen och bökade runt en stund. Vet inte om han skulle sova där eller leta efter mat. Han var iaf kvar i lövhögen när jag gick in.

Nu var jag ute och tog en cigg till och tänkte fotografera trädgården och huset lite. Bäst som jag zoomade med mobilkameran mot järnvägsspåret till fick jag syn på något som inte legat där förut. Tänkte att vad kan det vara, så jag gick fram och kollade. Jo då, där låg väderkvarnsvingarna - men trasiga! Ena delen av "pinnarna" som snurrar runt fattades. Den hittade jag en bit längre bort. Kanske går dom att laga, jag har inte försökt, är inte på humör efter allt som varit sista veckan. Känner mig trött och orkeslös också.

Jag vet inte vilket som är värst - ta andras saker eller förstöra dom, men det är fel. Helt fel. Om du / ni som är skyldiga läser här: Hur skulle ni känna er om jag kom hem till er och förstörde era saker? Glada? Jo säkert *not*. 

När jag gick ut för att ta dagens första cigg på min uteplats tyckte jag att det var något som inte stämde. Efter en stund kom jag på att det var vingarna på min lilla väderkvarn som fattades! Dom har inte blåst ner, det har varit lugnt väder. Inte låg dom på marken heller, utan det är någon idiot som har tagit dom! Är det normalt, att bara gå in i någons trädgård och TA någonting?

Nog för att ena grannen fått flera cyklar stulna, men vad fan ska någon med ett par väderkvarnsvingar till? Sak samma, det är MIN väderkvarn, som MIN pappa byggt. Även vingarna, fast dom råkar vara löstagbara.

Större delen av min familj bor på Gotland, så vi träffas tyvärr inte så ofta som vi vill pga avståndet. Är det så konstigt då att man vill ha minnen, och vill ha dom i fred?

I går kände jag mig precis färdig hela dagen. Ändå tog jag det ganska lugnt. Var ute en sväng i några ärenden, sen drack jag kaffe hos Solveig.

På kvällen kände jag mig ännu mer hängig, och la mig hyfsat tidigt, för att vara av mig då ;)  Läste 5-10 minuter, men det kändes som ögonen bara ville falla i hop, så jag la ner boken och stensomnade så fort jag lagt mig tillrätta.

I dag mår jag bättre, fast är lite trött. Kanske inte konstigt eftersom sista veckan varit rätt intensiv. 

Tänkte precis varva ner inför natten, men vad händer när jag öppnar toadörren och tänder lyset? Jo det första jag ser är en stor fet jävla spindel strax ovanför elementet. Inte så trevligt när man har spindelskräck, fick gå med korsade ben till städskåpet, leta på flugsmällan å in på toa och - smack - en spindel mindre! Sen ut med den genom dörren, och kuta in på toa *asg*.

Drog bort plåstret i armvecket också. Fan, sköterskan som tog det provet är knappast proffs. Det gjorde ont som bara den, och nu är det ett stort rött märke där, plus blåmärke.  Så inte nog med att jag känner mig misshandlad av dagens alla jävla undersökningar, så syns det också tydligt. Suck.

Ska kolla på tv en stund och varva ner, det lyckades ju spindeln förstöra förut...

Jag hittade en fin dikt om kärlek på en annan tjejs sida. Tyckte dikten var så fin så jag vill publicera den själv :)

Närmare

än nästan nära

kommer du aldrig din älskade

Fjärmare

än på ett avskeds "på återseende"

kommer du aldrig från din älskade

ifrågasätt inte

vem av er som gav mest

eller vem som tog mest

Vågen är fiende till kärleken -

anlitar du dess balanskonst

är det inte längre fråga om kärlek

Låt det givna

och det mottagna

malas tillsammans i vardagens kvarn -

det är genom denna fina sammansmältning

ni ska fortsätta ge mera liv

åt er Kärlek

mera kärlek åt ert Liv

( Maria Wine 1973)