Jag är förkyld och väldigt seg. Det kostar på att jobba, men samtidigt mår jag ändå inte så dåligt att jag måste stanna hemma. Hata svensk vinter säger jag bara.     

Annars rullar allt på rätt bra. Det går bra på jobbet, och det är inte lika segt på morgonen med kylan då jag tillfälligt får åka med en jobbarkompis till och från jobbet. Perfekt då jobbarkompisen bor någon gata bort bara och ändå åker förbi. Mycket uppskattat av mig!    Jag går visserligen gärna till och från jobbet för att få en prommenad och frisk luft. Men i denna kyla, halka och snö så gör jag gärna ett avbrott.   

Jag hänvisar till förra årets inlägg på Alla hjärtans dag, dvs jag tycker fortfarande att man ska uppskatta sina nära och kära året om, inte bara den 14:e februari.

Egentligen hade jag inte ens tänkt skriva detta inlägget. Men efter två dagars prat och lyssnande på jobbet om just detta så fick jag nog. För vissa verkade uppriktigt förvånade att jag och attic inte firade alla hjärtans dag eller bytte presenter. Jag fick tom frågan av någon om vi hade bråkat, eller om det inte är bra mellan oss? Hum... Så bara för att vi vill uppskatta varann året om och inte bara den 14:e februari så ska det ifrågasättas?

Nej tack, jag vill inte bli ifrågasatt, för det finns ingen anledning till det! I torsdags när jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Jag och attic pratade lite, sen såg vi nån film, och jag slumrade till. Efteråt skulle vi laga mat, men jag kände att jag behövde vakna till si sådär fem minuter först. Så han tog rökpaus. Vad hände? Jo jag stensomnade och vaknade till kanske en halvtimme senare. Då hade världens bästa kille lagat mat - utan att väcka mig. Dessutom hade han tidigare på dagen handlat maten, och tvättat en del av min tvätt. Tror någon nu att jag uppskattade detta mindre bara för att det var i torsdags så har den person väldigt väldigt fel. Eller om vi vänder på det: tänk om attic exempelvis skulle ryckt på axlarna och tänkt att - Nej det är inte 14:e februari, så jag hjälper inte till. 

Jaa, tänk om... Om inte om vore... Men nu är det som sagt inte så, utan vi uppskattar som sagt varandra hela året. Detta är tydligen få förunnat eftersom det är så många som kollar dagens datum innan dom överväger tanken på att vara snälla och omtänksamma mot sin partner? Eller så har dom en partner som typ aldrig är snäll och omtänksam annars... Vilket är bäst?

Denna vintern har lyckligtvis ännu inte varit lika hård som förra vintern. men tillräckligt snöig, kall och blåsig för att det ska kännas jobbigt. Under många år blev vi bortskämda med mildare vintrar, pga växthuseffelten eller vad det nu var, så nu när vi har "riktiga" vintrar igen kom det nästan som en chock. Jag hoppas tiden går fort tills det blir vår. Det börjar bli jobbigt med massa lager vinterkläder och pulsande i snön till och från jobbet, och till affären. Dock är det februari nu, så snart kan man väl andas ut.

Här kommer lite fler bilder från kryssningen. Denna gång skymtar land, så det är inte bara is. Och så är det även en illgrön stolpe som markerar att vattnet börjar bli grunt utanför den, så båtarna vet hur långt från land dom måste hålla sig. Tyvärr hann jag inte ta bild på någon av isbrytarna vi såg på hemresan, men med tanke på hur mycket is det är i vattnen så häs års så behövs verkligen isbrytarna i farlederna. Det skymtar lite land innanför gröna stolpen om ni tittar noga.        

Tog några bilder på resan, men alla blev inte bra. Lägger upp några som blev bra. Jag börjar med instruktionen för flytvästar  eftersom säkerheten är viktig. Tyvärr är texten på engelska och finska, men det betyder väl i översättning ungefär Säkerhet ombord... Det är även bilder på isen i vattnet, och bild på en coca cola. Nej vi drack inte bara cola i baren- där bilden är tagen - men på söndagsmorgonen då den bilden är tagen blev det bara cola. Och en kaffe till mig då....

Det har varit en svår vecka. Min kära mamma har legat på sjukhus pga en hjärnblödning på lillhjärnan. Hon har fått komma hem nu efter några dar, och håller på att återhämta sig. Detta kom väldigt plötsligt och skapade stor oro i familjen. Jag som då bor en bra bit bort kände mig verkligen maktlös. Tur iaf att telefonen är uppfunnen så jag kunde ringa mamma och familjen och hålla mig uppdaterad om allt som händer.

Var rädd om era nära och kära, saker kan förändras fort. Stort tack till attic som stöttat mig under detta - jag hade verkligen deppat i hop utan dig när detta hände, och tack till kompisar jag pratat av mig hos - ingen nämnd, ingen glömd.

Dagens låt blir en musikstil jag egentligen inte gillar, nämligen rap. Men när låten heter" Kära mamma" så bara måste jag lägga ut den, för att tillägna åt min kära mamma som jag hoppas kryar på sig snart. Du är världens bästa mamma, så fortsätt krya på dig och ta hand om dig, för det är du värd!   

Under helgen hälsade jag på i mina gamla trakter - nästan. Jag var i Floby hos Jonas. Flera i hans familj bor i samma hus, och Helena som inte bor där kom med. alltså jag har varit i Floby förr, men inte så mycket. Mest åkt genom där. Plus att dom på kenneln jag en gång i tiden köpte mina numera bortgångna hundar av bodde i Floby på den tiden.

Iaf så åkte jag först tåg Kumla-Herrljunga. Så mötte Helena mig, och vi drog hem till hennes lgh för en snabb fika och för att plocka med oss tex luftmadrass mm sängkläder vi skulle ha med oss. Så släpade vi med alla saker och kom helt utpumpade fram till stationen igen, och hann precis med tåget till Floby.  Där hade vi en bra bit att gå med alla sakerna, vilket var jobbigt, så det var synd att Jonas inte kom och mötte oss som planerat...

Runt kl 21 var vi hemma hos Jonas. In med prylarna och få en snabbtitt i hans lgh - mysigt - sen gick vi en trappa upp och hälsade på hos Gittan och Anders. Där drack vi kaffe, sen kikade vi in lite snabbt hos Mikael och hejade på honom och hans tjej Linette. Sen gick jag, Helena och Jonas ner till Jonas lgh igen. Där möblerade vi om lite lätt för att få plats att lägga luftmadrassen. Den var stor nog för två att sova på. Meningen var att jag och Helena skulle göra det. men eftersom madrassen gungade mer än Ålandsbåten blev jag sjösjuk och sov på soffan i stället. Tyvärr läckte madrassen luft och fick pumpas upp några ggr varje natt. Inte helt lyckat då motorn i den låter typ som en dammsugare. Vi tittade på någon film, sen slocknade vi.

På lördagen var jag väldigt trött efter både resan och jobbarveckan. Efter frukost gick vi en liten promenad i Floby, och det var fint att gå runt där. Det hann vi även med på söndagen. Så hjälpte vi Jonas att bära hem saker han köpt/fått av någon granne som flyttade från en lgh i huset strax brevid. Lite senare åt vi kebabrulle på en pizzeria - väldigt gott!  När kvällen kom började vi duscha och fixa oss i ordning. Så började vi spela lite monopol i väntan på att flera skulle dyka upp. Det slutade med att vi var närmare 10 st hemma i Jonas etta, så det var folk överallt. Men det gick faktiskt ändå rätt lugnt till trots att vi drack. Vi hade iaf roligt, och det är det viktigaste. På söndagen åkte jag hem. Synd att helgen gick fort, men jag hade kul och vi får ju självklart träffas igen och göra om detta.

Nej vi åkte inte Titanic, men jag och attic åkte på en liten kryssning till Åland. mycket is såg vi genom fönstren och när vi var ute på däck. Därav skämtet om Titanic.

Det var en mysig och billig resa faktiskt.125 kr/person då det ingår bussresa t o r, båt, smörgåsbord, b-hytt. Man kunde betalat mer och fått lyxigare hytt, el mindre och fått ännu lägre standard, men vi tyckte inte att 125 kr var något att pruta på. Vi gick inte ner i pris, för vi ville inte ha hytt utan toa. Vi gick heller inte upp i pris, för en budgethytt räcker gott och väl för en natt. Dessutom är man ju inte i hytten hela tiden. Visserligen var det våningssängar - som var liiite smala och liite korrta - då är jag 167 cm lång, men fick inte många cm över när jag sträckte ut mig ordentlig. Så jag kan rekomendera långa personer, eller väldigt kraftiga att kolla upp bäddmåtten innan ni väljer hytt. Bredden och längden funkadeför mig, men hade det varit en större person hade det nog blivit obekvämt.

Folket ombord var mest pensionärer, men även några yngre, varav ett par familjer med barn på ca 10-12 år. men på bussresan Örebro - Stockholm var jag och attic yngst fram till Västerås - där klev ena barnfamiljen på. Den andra såg vi på båten, men på båten fanns folk från flera olika bussresor. En vi pratade med i baren var Mats (?) från Oskarshamn. Han var i vår ålder, och hade alltså åkt mkt längre än oss för att komma med på resan.

Det fanns fler personer med lite karaktärer ombord, kanske skriver jag mer om resan vid ett annat tillfälle.